Bakgrunden

När jag var yngre sprang jag en del.
Jag sprang ganska långa sträckor (inga extremer dock), mycket eftersom det var det jag var bra på. Jag var riktigt dålig på att springa fort, inte tillräckligt snabb för att vara bra på medeldistans, men när det gick uppåt en mil började min uthållighet att bli en relativ fördel.

Jag tränade dock inte särskilt mycket.

Det fanns flera anledningar till det. En var att det inte riktigt uppmuntras att springa långdistans när man är yngre. Det finns tillochmed de som säger att det är olämpligt. Nuförtiden (men sällan då) har många lopp ganska höga åldersgränser (18) för att få vara med överhuvudtaget. Vad gör man då, som uppväxande på en mindre ort, i princip utan möjligheter att träna organiserat på det man är bra på och utan tillräcklig motivation för att träna själv. Man löptränar iallafall inte jättemycket.

Därför kan jag inte annat än att imponeras av mig själv som utan att ha tränat så jättemycket ändå sprang det lokala 16 km långa loppet, som 14-åring, på strax över 71 minuter. Jag är såhär i efterhand nästan lite förvånad att ingen tränare såg att här fanns det något att jobba med.
Men.
Det finns alltid ett men.
Det här var ju i mitten av 80-talet.
Mitt under den stora joggingvågen.
Det fanns massor av löpare.
Överallt.
Som sprang fort.
En snabb koll i förra årets resultatlista för samma lopp ger att samma tid nu hade gett en tiondeplats av ca 30 deltagare. 1985 hamnade jag på nånstans kring plats 40, av 70 deltagare. Och jag hade två klasskamrater före mig.
16 km landsväg i 4:20 min/km var helt enkelt inte något att imponeras över i mitten av 80-talet.
Några år senare tog jag mig dock samman och tränade ordentligt i några månader, och sprang mitt första Stockholm Marathon 1990. Jag körde därefter samma upplägg i några år men med mindre och mindre förberedelser för varje gång, vilket tillsammans med misstaget att springa i samma skor alldeles för länge gjorde att mitt ena knä gick sönder precis när jag börjat träna inför 1994 års mara. Det gjorde att jag la ner löpningen helt under nästan 10 års tid.

I mars 2003 började jag igen, och nu snart fyra år senare är det dags att att presentera mina erfarenheter av att börja från noll och springa sig upp till en någorlunda hög motionärsnivå.

One thought on “Bakgrunden”

Leave a Reply

Your email address will not be published.