Att börja från början

När jag började springa igen, i mars 2003, hade jag varit i princip fysiskt inaktiv i nästan 9 år.
Även om jag kroppsligt då var på noll så var jag som löpare mentalt kvar som den långlöpare jag var många år tidigare. Detta gav en konstig känsla. Inte så jobbig, men mycket märklig.

Upplägget
Jag hittade redan från början en naturlig runda att utgå från. Ungefär 3 km lång var den, och planen var att träna varannan dag och springa denna runda tills jag kommit upp i ett tempo och en känsla av kontroll som jag kände mig bekväm med, och sedan utöka distansen med ett par kilometer och köra samma upplägg på den sträckan. Det tog ett par veckor att komma upp i form så att det blev dags att lägga på ett par kilometer.
Nästa steg tog något längre, och steget därefter ännu lite längre, men på 2-3 månader hade jag kommit upp på distanser runt 9-10 kilometer.

Hur länge funkar konceptet?
Att springa sin runda varannan dag och öka sträckan när man nått sitt mål funkar förstås inte i all oändlighet. Dels för att det för varje ökning av sträckan tar lite längre tid att komma upp i nivån då det är dags att gå till nästa, och dels för att man sällan har den obegränsade tillgång till tid som behövs för att springa längre och längre.
För min del stannade jag upp i uppräkningen av den “vanliga rundan” vid ungefär 14 km. Jag springer förstås ganska ofta längre sträckor, speciellt de perioder då det tränas inför ett marathonlopp, men vardagsrundan är en runda som faktiskt fortfarande utgår från den 3-kilometersrunda jag startade med.

Det beror förstås också på vilken målsättning man har med sin löpning. Vill man bara må bra så kan man mycket väl sluta lägga på extra kilometrar redan efter ett par steg, siktar man på ett millopp räcker sträckor runt den sträckan ganska bra. Siktar man däremot på längre sträckor, halvmara, lidingöloppet eller marathon så bör man nog fortsätta upp iallafall ett par steg till när man kommit över 10km-gränsen. I så fall även variera distanserna lite mer, både uppåt och nedåt.

Ansträngning vs. hastighet
Vad gäller hastigheten är den ju ganska lätt att se när den går upp. Tiderna på rundan blir ju bättre och bättre. Något som jag däremot noterade var att ansträngningen och den upplevda farten, dvs hur jobbigt det var och hur fort det kändes, inte förändrades särskilt mycket. Idag, när jag springer sträckor betydligt längre och fortare än i början, känns det ungefär lika jobbigt och snabbt som i början.

One thought on “Att börja från början”

  1. Jaha ja, det var ju trevligt att läsa. Är det början på dina memoarer? Du borde fixa så att det senaste inlägget kommer under istället, om det går.

Leave a Reply

Your email address will not be published.