Intryck: Nike + iPod Nano

Det kanske är bäst att börja med att säga att jag inte lyssnar på musik när jag springer. Jag använder alltså enbart min ipod till att hålla koll på springandet, så detta är vad jag förmedlar mina intryck av.

Att komma igång

Som vanligt med Apples grejer går det snabbt och lätt att komma igång. Man sätter i mottagaren i ipoden och sätter fast sändaren på ena skon, och sen är det bara att börja. Det kan förstås vara bra att skapa sig ett konto på nikeplus.com också men det är inte heller särskilt svårt.

Att springa

Jag har hört talas om att man, om man har hörlurar på sig får höra röster (Lance Armstrong eller Paula Radcliffe) berätta om ens framsteg under tiden man springer. Eftersom jag inte har dessa inkopplade under löpningen kan jag dock inte bekräfta detta. Vad jag däremot kan bekräfta är att själva ipoden är tillräckligt liten och lätt för att bära i en ficka utan att vara i vägen. Vill man följa med i framstegen på skärmen går den också bra att hålla i handen, och då kan man se tiden, sträckan och vilken hastighet man för tillfället håller. Detta kan dock ibland vara lite svårt att detta i farten, iallafall om man springer lite fortare.

Att mäta

Detta är förstås det svåraste att få till rätt, och det är också här som konceptet inte är lika helgjutet som för de andra delarna. Efter att ha undersökt lite hittade jag uppgifter (från Apple) om att mätningen av sträckan man springer (och därmed även hastigheten) kommer av att stegens antal och hur lång tid varje steg tar beräknas på något finurligt sätt. Denna formel ska enligt samma uppgifter funka för de allra flesta. Frågan är ju då hur exakt man vill att mätningen ska vara. Om man bara springer några få kilometer per runda blir 4-5% fel (vilket jag uppskattat felet till) så blir ju felet i mätningen 100-200 meter, och det är ju inte så farligt mycket. Springer man däremot en mil så blir felet 400-500 m och då börjar det ju bli lite mer, och springer man 2 mil är man uppe i en kilometers felmätning, och det är ju inte så kul. Jag tycker mig dessutom märka att felet blir större ju fortare jag springer.
I ärlighetens namn måste jag förstås erkänna att jag ännu inte hunnit med någon manuell kalibrering av grejerna. Återkommer om detta, och om mätningarna blir bättre efter det.
En fundering med anledning av att mätningen hittills alltid varit för kort är att det är mitt ovanligt ekonomiska löpsteg som får ipoden att tro att jag springer kortare än jag egentligen gör.

Att analysera

När man sen kommer hem så kopplar man in ipoden i datorn som vanligt. Då laddas informationen från träningspasset automatiskt upp till nikeplus.com, och man kan gå in där och se en graf som visar hur hastigheten varierat under passet. Man kan också se det man redan tidigare kunnat se direkt i ipoden; distans, tid och genomsnittshastighet. När man har sprungit några gånger kan man även välja att jämföra ett pass med sitt bästa (snabbaste) på en liknande distans.
Ganska grundläggande saker helt enkelt, men snyggt presenterat.

Att utmana

En av de roligaste grejerna med hela konceptet är att man kan delta i (och själv skapa) utmaningar. Det kan till exempel vara “snabbaste 10 km”, “flest kilometer under en mÃ¥nad” eller “först att springa 100 km”. Det finns ett “officiellt “diskussionsforum där man kan hitta/annonsera utmaningar, men även flera fristÃ¥ende.
Även om denna del är riktigt bra så känns det som om det finns oändliga möjligheter till utveckling av konceptet. Här finns det en enorm potential.

Att visa upp sig

Här finns det också en del att jobba på. Från officiellt håll finns inte några sätt alls att visa upp sina resultat utanför nikeplus.com, men som jag nämnt i tidigare inlägg och som synes här i högermarginalen finns minst ett par olika sätt att få ut sina träningsdata till andra. Inga av lösningarna hittills är dock särskilt flexibla eller eleganta, så även här finns det en hel del utrymme för förbättringar.

Att sammanfatta

Jag gillar den. Den har sina små brister, men enkelheten och den snygga presentationen överväger. Det finns dessutom en enorm utvecklingspotential, så om ett år eller två kan det bli riktigt bra.