Hälsa

Den som någon gång iakttagit en yrkeschaufför; bussförare, taxichaufför eller lastbilsförare t ex, har säkert märkt att de hälsar på varandra när de möts ute på vägarna. Det har inget att göra med att de känner varandra personligen, utan mest att det är en trevlig gest.
Det kan förstås finnas andra orsaker också som jag som utomstående inte har en aning om.

Är man ute och springer händer detta också, att man hälsar på löpare man möter, passerar eller blir omsprungen av, men tyvärr tycker jag mig märka att det sker mer och mer sällan. Några iakttagelser i ämnet:

– Ju äldre den man möter är, desto större chans att man fÃ¥r en hälsning när man möter varandra
– Kvinnor hälsar betydligt mer sällan än män.
– I Stockholms innerstad verkar fenomenet vara helt utdött, medan man i dess förorter fortfarande hälsar pÃ¥ varandra ganska ofta.

Det är inte särskilt svÃ¥rt. En liten nick, en mikroskopisk viftning med ena handen eller ett “hej” i en utandning räcker alldeles utmärkt. Och det gör stämningen ute pÃ¥ gÃ¥ngvägarna, trottoarerna och skogsstigarna mycket trevligare.