“Mina” tävlingar

Jag springer en del tävlingar, men inte jättemånga. Det brukar bli runt fem lopp per år och till stor del är det en ganska fast uppsättning tävlingar som jag återkommer till. Det finns flera anledningar till det, som att man kan se sin utveckling från år till år (och vilken form man är i, om man inte visste det innan) när banorna är ungefär likadana från år till år. Förutom att de är välarrangerade och roliga tävlingar förstås.

Här är de lopp som har mig som stammis:

SpringCross
Ett terränglopp vid Stora Skuggan i Stockholm i början av Maj. Om man inte är Lidingölopps-löpare, vilket jag ännu inte varit, så finns det inte så många chanser att springa stora terränglopp. Då får man ta chansen när den finns. SpringCross är ett lopp på 12 km som består av två ganska tunga och backiga 6 kilometersvarv. Det är som sagt ett ganska stort lopp och den första knappa kilometern som går över fält räcker inte riktigt för att dra ut fältet, så när man efter det kommer in på ganska smala skogsstigar blir det ganska trångt. Det släpper dock efter den tredje kilometern och sen har man visserligen folk runtomkring sig mest hela tiden, men det är inget som stör alltför mycket.
SpringCross är ett av de lopp som körs den andra helgen i maj, så tyvärr måste man välja mellan det och Kungsholmens halvmara (och Lidingö ultra om man är sån). Med tanke på hur mycket folk det har varit på SpringCross de senaste åren (och inte alltför högljudda protester från FK Studenterna som arrangerar Kungsholmen runt) så verkar det finnas löpare så det räcker för alla lopp.
Men det är ju förstås tråkigt att inte kunna springa alla de lopp man vill.
www.springcross.se

Stockholm Marathon
Behöver väl knappast någon närmare presentation. Jag sprang i Stockholm första gången 1990 och sedan 91, 92 och 93. Sen gick dels mitt knä sönder och dels hade jag annat för mig än att springa, så det blev ett uppehåll på 11 år fram till comebacken 2004. Sedan dess har jag sprungit i Stockholm varje år.

Stockholm Halvmarathon
Jag kom rätt sent in på halvmara-spåret och sprang inte min första förrän för fyra eller fem år sedan då jag sprang S:t Eriksloppet (nuvarande Stockholm Halvmarathon) för första gången. Redan första gången kom jag fram till att halvmarathon nog är min bästa distans; tillräckligt långt för att distansen i sig ska vara utslagsgivande men ändå tillräckligt kort för att man ska orka ta i ordentligt hela vägen.
Banan är i princip Kungsträdgården till Vasaparken och sen ett varv på Kungsholmen och ett på söder och sen mål i Kungsträdgården igen. Inte platt men inga svåra backar heller.

Ibland kan större lopp kännas mer som ett jippo än en tävling, men så är inte alls känslan här. På Stockholm halvmarathon känns det verkligen som om alla är där för att springa, och dessutom så bra de kan. Jag har nog aldrig sett någon springa i kanindräkt där till exempel. (Inget ont om folk som springer utklädda, men det verkar helt enkelt inte som om Stockholm Halvmarathon är deras arena).
www.stockholmhalvmarathon.se

Tömilen
Tömilen hette förut snömilen men bytte namn för några år sedan. Det går i andra halvan av november i LillJanskogen i Stockholm och är en riktig favorit. Loppet går i en tuff 5-kilometersbana med flera rejäla backar på varje varv. Med lite tur får man springa i snö, men det har bara hänt en gång under de år jag har sprungit loppet.
Jag gissar att antalet deltagare i de olika klasserna (herrar, damer, 5km, 10km) totalt ligger runt 500. Det betyder att det inte är något jättearrangemang, men ändå ett hyfsat stort lopp. Precis lagom stort skulle jag säga. Och en bra avslutning på tävlingsåret.
http://www.studenterna.nu/Arrangemang/tomilen.asp