Dags att börja ladda

Efter helgens bÃ¥da hÃ¥rda pass, med först Valloxen Runt pÃ¥ lördagen och sedan 26 km med TSM pÃ¥ söndagen känns det lite tungt i benen idag. Nu är allt lÃ¥ngspringande inför maran avklarat, och nu Ã¥terstÃ¥r kanske nÃ¥got enstaka intervallpass och nÃ¥gra rundor pÃ¥ max 13 km. Men under de (nästan) tvÃ¥ veckorna som Ã¥terstÃ¥r är själva löpträningen inte sÃ¥ viktig i sig, den är mest till för att hÃ¥lla kroppen igÃ¥ng, utan det finns andra saker som är viktigare…

Sova!
Kanske det viktigaste. Har man slarvat med sovandet tidigare sÃ¥ gÃ¥r det inte att “sova ikapp” pÃ¥ bara de sista nätterna innan, utan det är hög tid att fÃ¥ ordning pÃ¥ sömnen nu. GÃ¥ och lägga sig tidigt och sova ordentligt helt enkelt. Eller enkelt förresten, sÃ¥ enkelt är det ju inte alltid. Men det ska göras.

Äta!
Kolhydratuppladdning och sånt kommer ju inte förrän de sista dagarna, men redan nu är det bra att ha extra koll på vad man äter, och dels äta rätt mat och dels inte ta några onödiga risker (ostron, blåsfisk och kanske också råbiff får alltså vänta till efter maran). Och förstås att äta tillräckligt med mat.

HÃ¥lla sig undan!
Den sista veckan före en mara fÃ¥r man alla möjliga sjukdomar, frÃ¥n vanlig snuva till hjärncancer. Man kan iallafall fÃ¥ för sig det, eftersom man aboslut inte vill bli sjuk och därför övertolkar varje litet tecken pÃ¥ eventuell sjukdom. Skriver Expressen att “din svett kan vara dödlig sjukdom” sÃ¥ är det sÃ¥. AlltsÃ¥ gäller det att hÃ¥lla sig undan frÃ¥n allt som kan vara farligt och smittsamt, dvs bland annat människor, sÃ¥ mycket som möjligt.

Ikväll ska jag ut i stora folksamlingar och förmodligen också äta ute, och jag kommer inte att komma i säng i tid, men efter det får det vara nog med sånt. Tills det är dags för den stora smitthärden förstås; nummerlappsutdelningen. Förutom tågresandet till jobbet varje dag förstås, men den är ju svår att undvika.