PÃ¥ löparforum pÃ¥ nätet dyker det dÃ¥ och dÃ¥ upp frÃ¥gor om vad man ska äta under sina lÃ¥ngpass, och har man dÃ¥ otur som frÃ¥geställare kan det hända att man fÃ¥r svaret “du ska väl ut och springa, inte ut och äta”.
Själv äter jag väldigt sällan något under mina långpass. På vintern har jag sällan med mig något överhuvudtaget och på våren/sommaren har jag inte med mig något annat än vatten, oftast i en Camelbak-ryggsäck. Det är iallafall vad jag skulle säga om någon frågade, men det är inte riktigt sant, jag har ju faktiskt alltid med mig en tub gel. Men det är alltid samma tub med samma gel i. Som ligger i samma ficka i Camelbaken. Jag la ner den där inför första rundan med vatten i våras, och sedan dess har den legat där. Som någon slags reserv om den skulle behövas. Men det verkar den inte göra.
Och nu är det nog snart dags att kolla upp bäst före-datumet på den, för den var förstås inte nyinköpt när den plockades fram i våras. Då hade den hängt med i ungefär ett år. Jag köpte några stycken att ha på Paris Marathon i april 2009 och där gick det faktiskt åt ett par stycken, men jag vet inte om det gjorde någon skillnad.
Om jag har den lite mer lättillgängligt på nästa runda så kanske den går åt.
Har hört talas om gel men jag vet inte exakt vad det är och vad det innehåller. Är det något som rekommenderas inför Lidingöloppet? Det kanske lämpar sig bättre för ultralöpning?
Gel är lite som vanlig fruktkräm men mer koncentrerad, iallafall till smaken och konsistensen. Det är ju ganska individuellt hur länge man klarar sig utan att få i sig mer energi, så vilka som behöver det är ju svårt att svara på. Själv behöver jag det i normalfallet inte när jag springer upp till 3 mil, men andra behöver det kanske på mycket kortare sträckor.