Idag är det sex veckor kvar till Chicago Marathon, och jag skulle helst ha legat bättre till i träningen än vad jag gör nu. Jag har förstÃ¥s haft en ganska bra kontinuitet i träningen sedan början av juli, men det har blivit ytterst fÃ¥ pass över tvÃ¥ mil. Men vad gör man när det ser lite tveksamt ut, om inte tittar pÃ¥ historien hur det har sett ut tidigare. DÃ¥ kan man till exempel titta pÃ¥ favoritÃ¥ret varje gÃ¥ng träningen har gÃ¥tt sÃ¥där – 2007. DÃ¥ hade jag en usel vinter och början av vÃ¥ren med ständiga förkylningar och träningsavbrott. Veckan efter pÃ¥sk var jag i New York och hade dÃ¥ fortfarande inte fÃ¥tt nÃ¥gon riktig ordning pÃ¥ träningen. Inte förrän andra halvan av april släppte det, ungefär lika lÃ¥ng tid före maran som jag har nu, och genom att köra hÃ¥rt de sista 6-7 veckorna gjorde jag det marathonlopp jag varit nöjdast med av alla jag har sprungit. 3:37 i 30 graders hetta och dessutom med negativ split. Det finns alltsÃ¥ fortfarande stora chanser att hitta den rätta marathonformen, bara jag lyckas hÃ¥lla mig frisk den närmaste mÃ¥naden.
Och dessutom, förutom de få långpassen går ju träningen bra. Distansen jag sprungit i augusti gick idag över 200 km vilket gör att jag har tre 200+-månader i år. Tidigare har jag bara lyckats komma upp i 200 en eller två månader per år. Dessutom är jag redan nu uppe i större träningsmängd än jag hade det tidigare rekordåret 2008 efter nio månader, och det efter mindre än åtta månader i år.
Om jag bara håller ihop det här och tränar ordentligt i september så kommer det att kunna gå riktigt bra i Chicago. Om jag bara lyckas få till några tidiga morgonpass också, för att vara van när startskottet går 07:30 den 10 oktober.
Det känns ju lite halvjobbigt med en så tidig start. Hur laddar man inför en sån utmaning? Själv har jag precis börjat att testa på tidiga pass innan frukost och det känns som man förmodligen kan gå ganska långt även om man kanske inte är supersugen att lägga in ett intervallpass under dessa tidiga morgnar.
Hoppas att “känslan” infaller inom kort och lycka till i Chicago!
Jag tror att det enda sättet är att gå upp tidigt. Nu är det ju i Chicago som ligger sju timmar efter Sverige, så om jag inte är helt tisdomställd så känns det kanske inte så tidigt. Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra än.