Dagens noteringar

Vädret:
Prognosen säger 7-18 grader (dvs förmdligen närmare 7 vid starten 07:30) och en ganska solig dag. Fortfarande nästan perfekt alltså.

Dollarkursen:
Idag runt 6:75, dvs ytterligare ett par 10-öringar ner sedan förra veckan.

Om jag nu bara kan hålla mig frisk i en dryg vecka till, och undviker att trampa snett på de kvarvarande träningspassen så kan den nog bli en riktigt bra resa på alla sätt.

Två veckor kvar


Idag är det två veckor kvar till Chicago Marathon. Det betyder flera saker.
Dels att jag idag har sprungit det sista långpasset, drygt 26 km i (förhoppningsvis) mara-tempo strax under 5 minuter/km. Det betyder också att det är en bra idé att hålla koll på vilka träningskläder man använder, så att rätt strumpor, byxor och tröjor verkligen blir tvättade innan avresan.
Men det betyder också att vädersajternas tvåveckors-rapporter börjar närma sig tävlingsdagen. Prognosen hinner förstås ändras minst 14 gånger under de 14 dagar som är kvar, men det är inte särskilt viktigt. Det roliga är ju att man hinner se vädret förändras från perfekt till katastrof och sedan tillbaka till perfekt innan det slutligen stannar någonstans mittemellan. Just nu säger accuweather.com 7-13 grader och sol, dvs nästan perfekt, men eftersom prognosen för dagarna innan har topptemperaturer på drygt 20 grader så är väl risken att det rör sig åt det hållet. Men 20 grader och höstsol är ju inte så dumt det heller. Men framåt slutet på veckan har säkert den där solen bytts ut mot ett rejält regnmoln.

Dollarfrossa

Så här ett par veckor före avresa så håller man, om man är som jag, lite extra koll på dollar-kursen. Några ören hit eller dit spelar förstås inte så stor roll, en dollar som är 10 öre billigare kan göra att 30-dollars-biffen på restaurangen kostar 216 kronor ($1 = 7,2) istället för 219 ($1 = 7,3) och det är ju inte så mycket att bråka om, men till min stora förvåning är rörelserna nu inte bara åt “rätt” håll utan även större än några ören. Den senaste månaden har dollarkursen sjunkit mer än 50 öre och då börjar det ju faktiskt göra lite skillnad. Inte bara priset på ovan nämnda biff har sjunkit med minst 15 kronor, utan ett par löparskor (som redan innan är bra mycket billigare i USA än i Sverige) har blivit ungefär en femtiolapp billigare. Köper man en iPod så har den bara på skillnaden i dollarkurs blivit 75 kronor billigare, och om man som jag hade tänkt göra köper en iPad därborta så har det priset sjunkit med 250-300 kronor.

Men nu är det ju förstås två veckor kvar tills planet lyfter, och mycket kan förstås hända på den tiden. Kan dollarkursen sjunka snabbt så kan den lika lätt stiga snabbt. Men just nu ser det ganska bra ut.

Morgonmara

Med mindre än fyra veckor kvar till Chicago Marathon är det dags att börja intressera sig för detaljer. Som hur man laddar för ett lopp som startar 07:30 på morgonen. Frågor man ställer sig är ju bland annat:
– När går man upp och när äter man frukost?
– Hur får man överhuvudtaget tag på frukost?
– Hur långt i förväg bör man vara vid starten?

När jag har varit i Paris och sprungit så har starten gått 08:45, och då kunde man utan problem äta frukost på hotellet när den öppnade 07:00, men här är det över en timme tidigare. Med lite tur är det jag inte den enda löparen som bor där, och om hotellet har koll på det så kanske de öppnar frukosten tidigare just denna dag (för jag tror inte att den öppnar sex på morgonen en söndag normalt). Men om det nu inte är fallet.
Hur gör man då?
Har med sig havregryn hemifrån och gör gröt med vattenkokaren?
Litar på att man hittar “rätt” frukostgrejer i butik på plats?

En fördel med tidig start är iallafall att man också springer i mål tidigt. Jag som brukar ha problem med aptiten efter en mara hoppas ju att den ska ha kommit tillbaka framåt kvällen så man kan få i sig en rejäl middag. För såna är det ju inga problem att hitta när man är i USA.

Stockholm Halvmarathon

Det gick sådär. Jag hade ju satt upp 1:30 som ett mål och tänkte att det inte skulle vara några problem alls att nå dit. Jag var ju trots allt bara 12 sekunder ifrån förra året och om det är något jag har förbättrat sedan dess så är det min snabbhet. Men vissa dagar funkar det bara inte. Jag hade känt mig lite sådär de senaste dagarna och då är det svårt att prestera på topp. Så här gick det iallafall:

Eftersom jag är en notorisk toalettbesökare timmen före start (tre besök den här gången) så kom jag sent in i startfållan och hade svårt att tränga mig fram till 1:30-farthållaren som jag hade tänkt. När sedan starten gick så såg jag honom försvinna bort medan jag själv var tvungen att armbåga mig fram genom trängseln. För trångt var det, värre än jag minns att det varit något av de tidigare åren jag sprungit loppet. Jag lyckades dock hålla ganska jämna steg med 1:30-mannen på lite avstånd, och jag kände direkt att han inte var min typ av löpare. Jag brukar nämligen hålla ett helt jämnt tempo, oavsett om det går upp, ner eller är helt platt, men det gjorde inte han. Han höll förmodligen de kilometertider som förväntades, men däremellan gick det fortare nedför och långsammare uppför. Inte min stil helt enkelt.

På krönet av uppförsbacken efter vätskekontrollen vid 6,5 km hade jag jagat ikapp honom, men efter ett krön kommer ju en nedförsbacke så då drog han som vanligt på och då orkade jag inte hänga på. Sen såg jag avståndet till honom öka mer och mer och framåt mil-passeringen var han ett hundratal meter före och då gav jag upp den planen. Det är möjligt att jagandet i början var för jobbigt, men jag tror inte att jag hade klarat av att hålla tempot hela vägen den här dagen oavsett taktik.

Mellan 10 och 14 km kändet det riktigt jobbigt men i slutet av Södermälarstrand började det kännas lite bättre igen och sen körde jag på med hyfsad fart resten av loppet. Tiden 1:31:45 är förstås en bit från det jag hade velat göra, men det är ju helt enkelt så att man inte lyckas varje gång. Det är ju ingen dålig tid på något sätt men jag hade ju helst kapat de där 12 sekunderna som saknades förra året. Men det kommer fler halvmaror. Och ett Chicago Marathon om bara 4 veckor.

Små marginaler

Några sekunder hit eller dit spelar förstås ingen större roll egentligen men när man vill ta sig under en drömgräns, i mitt fall 1:30 på halvmaran, blir det tydligt att små skillnader i tempo kan göra hela skillnaden mellan att lyckas och att inte göra det. En skillnad i genomsnittstempo med en enda sekund per kilometer gör ju 21 sekunders skillnad på hela loppet, och om man lyckas hålla ett tempo som bara skiljer tre sekunder per km kapar man helt plötsligt en minut på sluttiden.

I de flesta fall betyder ju dock dessa små skillnader inte särskilt mycket, men för mig som missade målet med ynka 12 sekunder förra gången jag försökte går det ju inte att ungå att tänka på att ett par lite snabbare steg på varje kilometer, för att sänka varje kilometertid med (ungefär) en halvsekund hade räckt.

Målet för mig den här gången (som är Stockholm Halvmarathon på lördag) är alltså att springa i mål under 1 timme och 30 minuter. För att nå dit behöver jag springa varje kilometer på 4:15. Det är snabbt. Riktigt snabbt tillochmed. Men det är inte riktigt lika snabbt som jag sprang på Valloxen Runt (16 km, ca 4:12/km) i våras och där är dessutom banan mer kuperad än i Stockholm, så omöjligt är det förstås inte.

Dagens räkneövning har varit vilka km-tider som ger vilka sluttider på halvmaran.
Så här ser det ut:
3:56 – 1:22:59 <- kvaltid för NYC Marathon, herrar under 40 (1:23:00) 4:00 - 1:24:24 4:05 - 1:26:9 4:08 - 1:27:12 4:10 - 1:27:55 4:12 - 1:28:37 4:14 - 1:29:19 4:15 - 1:29:40 <- kvaltid för NYC Marathon, herrar över 40 (1:30:00) 4:16 - 1:30:1 4:18 - 1:30:43 4:20 - 1:31:26 4:22 - 1:32:8 4:25 - 1:33:11 4:30 - 1:34:57 4:35 - 1:36:42

Inte terrorist

Alla som har rest till USA har sett och fyllt i de där lapparna. Om man inte har rest de senaste två(?) åren, då har man fått fylla i dem på nätet. Där har man fått kryssa i rutor och intyga att man inte är terrorist eller spion och att man inte knarkar. Och att man inte var nazist under andra världskriget och inte tänkte ägna sig åt några omoraliska aktiviteter under sitt USA-besök.

Hittills har man kunnat fylla i detta formulär och därmed bli insläppt i USA alldeles gratis. Men nu är det snart slut med det och från den 8 september kommer detta nöje att kosta en dryg hundring (14 dollar). Om man som jag har en USA-resa bokad så kan man alltså spara dessa pengar genom att fylla i detta innan den åttonde. Det är inte särskilt svårt, men man behöver ha sitt pass tillgängligt. Adressen är https://esta.cbp.dhs.gov/.