Löpning &Lopp &Resor 22 Nov 2011 02:13 pm

Marathon på rivieran


I helgen var jag nere på franska rivieran och sprang Marathon des Alpes-Maritimes Nice-Cannes, och även den som inte kan franska kan lista ut att det är ett marathon som startar i Nice och slutar i Cannes. Här är hela historien.

Bokning, anmälan och resan
Anmälan var som vanligt när det inte gäller de allra största och populäraste loppen, bara att fylla i ett formulär på nätet och betala med kort. Med tillägget att man i Frankrike även måste skicka in ett läkarintyg på att man är “frisk nog att delta i löpartävlingar”. Detta intyg fick jag på min vanliga vårdcentral efter en kort undersökning och det kostade ungefär 300 kronor. Ska man springa fler lopp i Frankrike så kan det vara en bra idé att planera när man skaffar intyget, eftersom det när loppet går ska vara max ett år gammalt. Vill man spara några tior på anmälan så anmäler man sig så tidigt som möjligt då priset höjs i ett par omgångar ju närmare loppet man kommer. Man behöver inte ha läkarintyget klart innan man anmäler sig.

Själva resan finns det en massa varianter på i alla prisklasser, allt från vandrarhem till lyxhotell. När jag åker på lopp-resor brukar jag prioritera saker som bra hotellfrukost och praktiskt läge nära starten, helst på gångavstånd. I Nice finns det massor av hotell, men eftersom november inte direkt är högsäsong där så går det att hitta bra priser om man tittar lite. Vi bodde på Hotel Boreal några hundra meter från strandpromenaden (där starten var), med en bra frukostbuffé, och betalade 1300 kronor för ett dubbelrum i tre nätter. På marathondagen öppnade de dessutom frukosten redan 5.30 istället för 7.00 som de normalt öppnade. I övrigt vanlig turistklass. Flyget blev direkt Stockholm-Nice ner på fredagsmorgonen och hem med Lufthansa via München på måndag kväll. Kostade runt 1700 kronor/pers. Totalt alltså för flyg och hotell strax under 5000 för två pers.


Hösten
Hösten i år har varit den träningsmässigt sämsta på mycket länge. Sjukdomar har följt varandra och pga det var jag tvungen att ge upp både Lidingöloppet och den halvmara jag tänkte springa, och jag fick nog bara ihop tre eller fyra pass på över 20 km på hela hösten. Inga vidare förberedelser alltså så därför gav jag redan tidigt upp det jag hade tänkt när jag anmälde mig, att slå mitt pers från årets Stockholm Marathon på 3.28. Ju närmare jag kom själva loppet, desto lägre satte jag målsättningen, och som jag kände dagen innan var jag nöjd bara med att ta mig i mål.

Liverapporteringen
Under de sista veckorna före loppet fick jag också idén att posta liverapporter under loppet, dels för att det var en kul grej att prova och dels för att jag tänkte att regelbundna små pauser för att ta foton och uppdatera skulle göra det lättare att orka hela vägen. Nu blev det förstås jobbigt på slutet ändå, men jag tror att dessa små gåpauser hjälpte en del. I nästa bloggpost kommer jag att gå igenom hur själva rapporteringen gick till.
Bilderna från liverapporten finns på http://stenpop.tumblr.com/

Starten
Som på de flesta större lopp utomlands går Marathon des Alpes-Maritimes Nice-Cannes på söndag morgon och förmiddag. Starten gick 8.00 på lördag morgon vilket med det väder som var, soligt och några friska fläktar, var alldeles lagom tid. Solen gick upp strax före 7.30 och innan dess var det lite kyligt men det blev snabbt varmt. Medan man väntar i startfållan står man ju så tätt att det inte finns en chans att frysa och när väl starten gick så hade nog temperaturen redan gått över 10 grader, och med sol på det så var det alldeles lagom att springa i.


Banan
Starten var som sagt på strandpromenaden, Promenade des Anglais, i Nice och sedan sprang man, med undantag av ett par små knixar på vägen på vägen alldeles vid havet i princip hela vägen. Efter 5 km sprang man förbi flygplatsen, efter en mil hade man kommit fram till Cagnes sur Mer och efter 15 var man framme vid vägens mastodontbygget Marina Baie des Anges. Sedan var det några kilometers “glesbygd”, fortfarande med strand och hav på vänster sida innan man närmade sig Biot och Antibes och hade kommit halvvägs.

Hittills hade vägen, med undantag för lite kringelikrokar vid Cagnes och Baie des Anges varit rak och i stort sett platt, men när man kommit in i själva Antibes så började det ändras litegrann. Förutom några kvarter inne i stan så sprang man fortfarande nästan hela tiden med havet direkt på vänster sida, men eftersom banan nu gick ut på udden Cap d’Antibes så var det inte längre helt rakt, och det var också på denna del av banan, mellan 24 och 30 km som banans riktiga backar kom. Här hade jag inte läst på ordentligt i förväg, jag trodde att det bara skulle vara en rejäl backe, så efter den första backen nånstans runt 24-25 km trodde jag att det inte skulle vara så mycket mer backar så när den tyngsta, banans Västerbro om man så vill, dök upp vid 28-29 km så var det lite jobbigt.
Än så länge höll jag dock ihop löpningen, tog det lugnt och höll farthållargruppen för 3.45 en bit bakom mig. Det började kännas lite i benen men inte så allvarligt. Jag kunde dock inte hålla mig från att stanna till vid vätskekontrollen vid 30 km och ta ett kort. Förmodligen tidernas vackraste plats för en vätskekontroll (bilden ovan).


Nu hade banan kommit över på andra sidan av udden och in mot Juan-les-Pins. Framåt 33 km började det kännas i benen, och när Anna stod och hejade vid 35 km stannade jag och pratade lite och då passade de lömska 3.45-farthållarna på att dra förbi. Men jag hade ju egentligen aldrig haft någon ambition att springa så fort, så det var inte så jobbigt att se dem springa förbi. Nu började det bli riktigt jobbigt och jag gick lite då och då, men tror nog att jag lyckades springa mer än jag gick. Den sista halvmilen började det även blåsa lite mer, och som tur var var det medvind. Nu var man även inne i Cannes och då kändes det verkligen att man började närma sig målet. Det blev mer publik och folk runtomkring en tog som alltid mot slutet av en mara fram sina sista krafter för att avsluta snyggt. Så även jag. Jag sprang i mål på 3.51.24, vilket var bättre än jag trodde att jag skulle klara.
Mycket nöjd speciellt eftersom det visar att när jag träffar rätt med förberedelser och har en bra dag bör jag kunna kapa den tiden med ungefär en halvtimme utan några större problem.


Loppet
Det bästa med loppet är utan tvekan banan, en bana som går utmed medelhavskusten på rivieran är förstås svårslagen. Det sämsta är att det bitvis är lite glest med publik utmed banan. Har man som jag bara sprungit stadsmaror i storstäder förut så är det lite skillnad när man springer ett (fortfarande ganska stort lopp) dels på landsväg och vissa delar på ganska sömniga småstadsvägar på turistorter i lågsäsong. Men på de mer tätbefolkade delarna (och i anslutning till tågstationerna på vägen) fanns förstås publiken.

Arrangemanget som sådant var det absolut inget fel på. Ingen trängsel någonstans och väl fungerande vätskekontroller, även de inte verkar vara särskilt förtjusta i sportdryck i Frankrike. Precis som i Paris fanns det bara sportdryck vid ett fåtal av kontrollerna, däremot vatten, sockerbitar, bananer och apelsinklyftor vid alla och även nötter och russin vid några.

Ska man klaaa på någonting så är det att mycket av informationen man får innan loppet är enbart på franska. Av de fyra mail med information som kom den sista månaden innan loppet var det bara ett som hade en länk till information på engelska.

Vädret i år var nästan perfekt att springa i, men bara för ett par veckor sedan var det regn och översvämningar på rivieran så några vädergarantier verkar man inte kunna ge för kommande år. Jag kommer definitivt att överväga att komma tillbaka och springa där igen, men kanske inte redan nästa år.
Liverapporteringen kommer jag kanske inte att göra på lopp där jag satsar på ett bra resultat, men definitivt när jag nästa gång springer utan att pressa mig så hårt.

2 Responses to “Marathon på rivieran”

  1. on 18 Jan 2012 at 22:03 1.badgear said …

    Tack för rapporten, verkar ju en trevlig mara, jag gillar vackra omgivningar. Har själv funderat på halvmaran som går i början av februari mellan Nice-Monaco. Mest för att få komma ifrån det något kalla norden under vintern.

    Run on!

  2. on 19 Jan 2012 at 08:59 2.jonas said …

    Halvmaran kan säkert också vara bra. Kan tänka mig att det är något kallare i februari än i november men annars kan det nog vara liknande. Förutom att man kanske får solen i ögonen när man springer åt Monaco-hållet, men det kanske inte är så farligt den tiden på året.

Trackback This Post | Subscribe to the comments through RSS Feed

Leave a Reply