Hälsa

Den som någon gång iakttagit en yrkeschaufför; bussförare, taxichaufför eller lastbilsförare t ex, har säkert märkt att de hälsar på varandra när de möts ute på vägarna. Det har inget att göra med att de känner varandra personligen, utan mest att det är en trevlig gest.
Det kan förstås finnas andra orsaker också som jag som utomstående inte har en aning om.

Är man ute och springer händer detta också, att man hälsar på löpare man möter, passerar eller blir omsprungen av, men tyvärr tycker jag mig märka att det sker mer och mer sällan. Några iakttagelser i ämnet:

– Ju äldre den man möter är, desto större chans att man får en hälsning när man möter varandra
– Kvinnor hälsar betydligt mer sällan än män.
– I Stockholms innerstad verkar fenomenet vara helt utdött, medan man i dess förorter fortfarande hälsar på varandra ganska ofta.

Det är inte särskilt svårt. En liten nick, en mikroskopisk viftning med ena handen eller ett “hej” i en utandning räcker alldeles utmärkt. Och det gör stämningen ute på gångvägarna, trottoarerna och skogsstigarna mycket trevligare.

Om man bara väljer rätt grupp…

På nikeplus.com kan man som tidigare nämnts följa sin träningsutveckling.
Man kan också jämföra sig själv med andra på en av fyra topplistor: distans, “duration”, snabbaste 5 km och snabbaste 10 km och varje topplista finns också i fyra olika varianter, senaste veckan, senaste månaden och totalt. För att göra urvalet ytterligare lite smalare kan man välja att filtrera på kön, åldersgrupp och land.
Allt detta gör man förstås för att på ett eller annat sätt kunna se sig själv på en hyfsat hög placering på en topplista. Jag själv kan till exempel se mig själv så högt som på andra plats på distanslistan för svenska manliga 30-39-åringar förra veckan. Alltid något att vara glad över.

Vad jag saknar är dock något sätt att se den historiska utvecklingen över detta. Jag vill kunna se hur det utvecklas, om jag är på väg upp eller ner i de olika listorna, hur förändringen är sedan förra veckan/månaden. Gärna grafiskt presenterat på något snyggt sätt.

Intryck: Nike + iPod Nano

Det kanske är bäst att börja med att säga att jag inte lyssnar på musik när jag springer. Jag använder alltså enbart min ipod till att hålla koll på springandet, så detta är vad jag förmedlar mina intryck av.

Att komma igång

Som vanligt med Apples grejer går det snabbt och lätt att komma igång. Man sätter i mottagaren i ipoden och sätter fast sändaren på ena skon, och sen är det bara att börja. Det kan förstås vara bra att skapa sig ett konto på nikeplus.com också men det är inte heller särskilt svårt.

Att springa

Jag har hört talas om att man, om man har hörlurar på sig får höra röster (Lance Armstrong eller Paula Radcliffe) berätta om ens framsteg under tiden man springer. Eftersom jag inte har dessa inkopplade under löpningen kan jag dock inte bekräfta detta. Vad jag däremot kan bekräfta är att själva ipoden är tillräckligt liten och lätt för att bära i en ficka utan att vara i vägen. Vill man följa med i framstegen på skärmen går den också bra att hålla i handen, och då kan man se tiden, sträckan och vilken hastighet man för tillfället håller. Detta kan dock ibland vara lite svårt att detta i farten, iallafall om man springer lite fortare.

Att mäta

Detta är förstås det svåraste att få till rätt, och det är också här som konceptet inte är lika helgjutet som för de andra delarna. Efter att ha undersökt lite hittade jag uppgifter (från Apple) om att mätningen av sträckan man springer (och därmed även hastigheten) kommer av att stegens antal och hur lång tid varje steg tar beräknas på något finurligt sätt. Denna formel ska enligt samma uppgifter funka för de allra flesta. Frågan är ju då hur exakt man vill att mätningen ska vara. Om man bara springer några få kilometer per runda blir 4-5% fel (vilket jag uppskattat felet till) så blir ju felet i mätningen 100-200 meter, och det är ju inte så farligt mycket. Springer man däremot en mil så blir felet 400-500 m och då börjar det ju bli lite mer, och springer man 2 mil är man uppe i en kilometers felmätning, och det är ju inte så kul. Jag tycker mig dessutom märka att felet blir större ju fortare jag springer.
I ärlighetens namn måste jag förstås erkänna att jag ännu inte hunnit med någon manuell kalibrering av grejerna. Återkommer om detta, och om mätningarna blir bättre efter det.
En fundering med anledning av att mätningen hittills alltid varit för kort är att det är mitt ovanligt ekonomiska löpsteg som får ipoden att tro att jag springer kortare än jag egentligen gör.

Att analysera

När man sen kommer hem så kopplar man in ipoden i datorn som vanligt. Då laddas informationen från träningspasset automatiskt upp till nikeplus.com, och man kan gå in där och se en graf som visar hur hastigheten varierat under passet. Man kan också se det man redan tidigare kunnat se direkt i ipoden; distans, tid och genomsnittshastighet. När man har sprungit några gånger kan man även välja att jämföra ett pass med sitt bästa (snabbaste) på en liknande distans.
Ganska grundläggande saker helt enkelt, men snyggt presenterat.

Att utmana

En av de roligaste grejerna med hela konceptet är att man kan delta i (och själv skapa) utmaningar. Det kan till exempel vara “snabbaste 10 km”, “flest kilometer under en månad” eller “först att springa 100 km”. Det finns ett “officiellt “diskussionsforum där man kan hitta/annonsera utmaningar, men även flera fristående.
Även om denna del är riktigt bra så känns det som om det finns oändliga möjligheter till utveckling av konceptet. Här finns det en enorm potential.

Att visa upp sig

Här finns det också en del att jobba på. Från officiellt håll finns inte några sätt alls att visa upp sina resultat utanför nikeplus.com, men som jag nämnt i tidigare inlägg och som synes här i högermarginalen finns minst ett par olika sätt att få ut sina träningsdata till andra. Inga av lösningarna hittills är dock särskilt flexibla eller eleganta, så även här finns det en hel del utrymme för förbättringar.

Att sammanfatta

Jag gillar den. Den har sina små brister, men enkelheten och den snygga presentationen överväger. Det finns dessutom en enorm utvecklingspotential, så om ett år eller två kan det bli riktigt bra.

Träningsdata från Nike+

Den återkommande besökaren här har märkt att det senaste veckan har hänt lite saker fram och tillbaka med träningsdata som visas och sedan inte och sedan igen.
Jag prövar helt enkelt olika varianter av verktyg för att visa de uppgifter om mina löprundor som Nike får in via Nike plus-grejerna, och har inte hittat det perfekta verktyget ännu. Tyvärr verkar inte detta finnas heller, så för tillfället får jg nöja mig med de som syns här nu, lite större grafer från justdoing.it och resten av uppgifterna via en wordpress-plugin från www.ear-fung.us/apps/nikeplus/.
Funkar ganska bra, men som sagt inte perfekt.

Resultatmål

Den som siktar på att någon gång (eller flera gånger) ge sig ut i världen för att springa något av de stora marathonloppen, i t ex New York, London, Paris eller Berlin, upptäcker snabbt att det i många fall inte bara är att skicka in en anmälan. Iallafall i New York och London finns det lotterier som man får anmäla sig till, för att sedan hoppas på att få en plats i loppet. Detta gäller om man inte är intresserad av att betala för en paketresa från någon arrangör av sådana, då kan man garanteras en plats. Men då kostar det ju oftast lite mer.

Det kan därför vara läge att titta på de sätt som finns att komma förbi lotteriet. Jag tittade på New York Marathons hemsida häromdan för att undersöka möjligheterna till detta. Ett sätt kan vara att planera några år i förväg. Förlorar man i lotteriet tre år i rad är man nämligen garanterad plats det fjärde året (och kommer man med tidigare så kan man se det som en bonus). Lite kortsiktigare kan det dock vara att försöka nå ett av de resultat som ger en garanterad plats i loppet. För marathon är denna kvalificeringstid 2:55 vilket väl får anses som ganska tufft, men den kvalificeringstid som finns för halvmarathon 1:23 verkar inte helt omöjlig, iallafall för undertecknad. Visserligen drygt 10 minuter bättre än mitt hittills enda försök på sträckan, men som sagt ingen omöjlighet.

Ett annat marathonlopp jag funderat på är det i Paris som det verkar mycket lättare att få en plats i, bara man är ute i god tid. Där verkar det bara vara att anmäla sig. Kanske blir det en resa dit redan nästa år.

Nya grejer

Efter en resa till New York är det lätt att komma hem med nya saker att prova. Saker man kan komma hem med är till exempel ett par nya skor och ett Nike+Apple-kit till en ipod. De är ännu inte testade, men det kommer omdömen här inom kort.

Speciellt löparskor är, jämfört med i Sverige (Europa?) extremt billigt i USA. I New York är dessutom momsen (Sales Tax) borttagen på skor och kläder som kostar mindre än 110 dollar, vilket gör det ännu billigare. De skor jag köpte, Mizuno Wave Inspire 3, kostar t ex 1400 kronor på Löplabbet (som ju varken är dyrare eller billigare än någon annan affär i Sverige, men däremot en av få som har Mizuno i sortimentet). På Paragon Sports (stor sportaffär vid Union Square i NY) kostade samma skor 85 dollar, vilket med förra veckans växelkurs är strax under 600 kronor. Även om man lägger på 25% moms på det så är det nästan halva priset jämfört med det svenska priset.
Visserligen kan man argumentera om marginaler för ändrade växelkurser och en massa andra parametrar, men för att motivera skillnaden mellan 750 och 1400 kronor måste man nog jobba ganska hårt på det.
Eller finns det andra, helt naturliga förklaringar till detta?

Sova

Att springa är att göra av med energi. Det betyder att man måste ersätta den på något sätt. Förutom att äta och dricka behöver man vila en del, speciellt under de perioder då man tränar mycket.

I detta finns det största problemet med att vara småbarnsförälder samtidigt som man försöker träna hårt: om man inte är väldigt lyckligt lottad så är förutsättningarna för att få sova så mycket som man behöver ganska usla. Det får man helt enkelt inte.
I ett tidigare inlägg om livsplanering skrev jag om att man om man har som ambition att någon gång vill springa ett marathonlopp förmodligen gör bäst i att göra det så tidigt i livet som möjligt eftersom man då (i de flesta fall) har större möjligheter att styra sin egen tid både när det gäller själva träningen och vilan efteråt.

Att ha ett stillasittande jobb kan förstås också kvalificera som vila och kan funka som komplement, men att ha möjlighet att sova ordentligt och regelbundet är ändå en grundförutsättning för att komma någonstans med sin träning.

Svettigt

Det har börjat bli varmt ute. Iallafall där jag befinner mig. Det öppnar för ett antal frågeställningar, bland annat dessa:

Vad har man på sig
Om man försöker förbereda sig för ett längre lopp i början av juni, t ex Stockholm Marathon, så kan det vara en bra idé att inte klä sig alltför tunt när man tränar på våren. En sak som man kan behöva vänja sig vid är nämligen att bli väldigt varm, och det är inte alls säkert att man kan få upp denna vana på naturlig väg. Förra året, 2006, är ett tydligt exempel på vad som kan hända. Förutom en någotsånär varm vecka i början av man var det en kall vår. För egen del hade jag sprungit i sommarklädsel (shorts/kortärmat) bara ett par gånger innan maran, och när det var dags så visade det sig att lördagen den 3 juni var den första egentliga sommardagen, med en temperatur på lite över 20 grader och sol. Inte direkt vad man var van vid helt enkelt, vilket gjorde att jag själv (som dessutom var lite småkrasslig) tog helt slut efter ca 23-24 km. Jämfört med 1992, då det var 29 grader varmt och stark sol, var det mycket tycket tyngre 06. 92 hade det nämligen varit sommarvärme i över en månad innan loppet och alla, inkl jag själv, hade haft god tid på sig att vänja sig vid vädret.
Därför kan det vara en idé att inte redan nu lägga undan de varmare träningskläderna, utan istället använda dem ett tag till. De kommer att vara dyblöta av svett efter varje träningspass, men de gör också att man vänjer sig vid att bli varm. Inget komplett substitut för “äkta” värme, men man får ju ta vad man kan få.

Vad har man på huvudet
Pannband. Inget litet fjuttpannband utan ett rejält, som suger upp svett som om det aldrig gjort annat (och det har de ju sällan gjort heller). Om man som jag svettas en hel del är sånt bland det viktigaste som finns i träningsutrustningen. Inget är så irriterande som när svetten börjar rinna ner i ögonen. Det är inte bara det att det svider när man springer, det är också problemet med att det torkar ut huden på ögonlocken så att det svider där i dagar efteråt. Min favorit-pannbands-modell det senaste året kommer från Craft. 30 kronor på Runners Store på Vasagatan i Stockholm. Ett fynd helt enkelt.

Att spela ut korten

Det finns förstås olika anledningar till varför man springer. Därför finns det också olika saker som man är beredd att försaka och en hög olika saker att göra för att kunna springa snabbare, längre eller snyggare.

Ibland, när förberedelserna av olika anledningar inte går som man vill, finns det därför anledning att titta på metoder och åtgärder som man kan behöva ta till för att man överhuvudtaget ska nå upp till sitt iallafall kortsiktiga mål. Dessa åtgärder kan till exempel vara dessa:

Äta rätt
Om man börjat träna just för att slippa ändra sina matvanor så tar det förstås emot att fundera på detta. Den direkta påverkan på formen och kapaciteten är också lite tveksam. Dock är det förstås så att en viktminskning med några kg gör att man slipper släpa runt på just dessa kilon. Det bör helt enkelt gå åt mindre energi när man springer.

Träningsprogram
Om man egentligen bara vill springa, så känns det inte helt rätt att följa någon sorts program för det. Att det har effekt är det förstås inga tvivel om, men jag känner mig fortfarande lite tveksam.

Ny utrustning
Ett par nya skor kan ju förstås vara bra på flera sätt, inte minst för självförtroendet. En liten effekt på belastningen kan man säkert också mäta upp om man mäter noga. Fast mindre än en månad innan en USA-resa (där skor är ganska mycket billigare) känns det inte riktigt som rätt sak att göra.

Ge upp
Det finns de som säger att det aldrig är för sent att ge upp. De har fel. Iallafall när det gäller undertecknad. För mig är det för sent att ge upp när jag ställt mig på startlinjen. Då tar jag mig i mål. Innan dess finns däremot alla chanser att ge upp, men särskilt kul är det inte. Undviks så långt det är möjligt.

För min egen del har jag inte bestämt mig för vad jag kommer att göra av detta. Förmodligen en liten kombination. Men nya skor ska det bli i New York. Tips på bra affärer där mottages tacksamt.