teorier.com

När man bestämmer sig för och anmäler sig till ett lopp som ligger 8 månader fram i tiden har man ett litet dilemma; när ska man boka själva resan?
Bokar man flygbiljetter alltför tidigt har kanske inte eventuella kampanjbiljetter släppts ännu, men när det gäller hotell så är det i Chicago trots allt 45000 löpare (i många fall med sällskap) som ska ha någonstans att bo så för boende är det förmodligen en bra idé att vara ute i så god tid som möjligt.

Men, säger då vän av ordning, då är det väl bara att boka hotell nu och vänta litegrann med flygbiljetterna?

Om det ändå vore så enkelt.

Bara för att krångla till det finns det då förstås paketpriser om man bokar flyg och hotell samtidigt. Och då har jag ännu inte kommit in på att samma flygbiljett och samma hotellrum kan ha helt olika priser beroende på var man tittar.

Allt det där är saker som man måste bestämma sig för.
Eller så gör man inget aktivt val utan låter det bara bli som det blir.

Själv valde jag att boka alltihop redan nu.

Själva flyget var inte så mycket att välja på. SAS är ensamma om att som flyga direkt Stockholm-Chicago, och att slippa byta plan är värt ganska många hundralappar. Nu blev det dock inga SAS-biljetter utan på dem står det United, som var något billigare. Men det är SAS plan.

Hotellet blev Amalfi Hotel, ett 3,5- eller 4-stjärnigt (beroende på var man tittar) hotell på gångavstånd från start och mål och ett (som det verkar) allmänt bra läge. För ovanlighetens skull (i USA) ingår dessutom frukost vilket känns praktiskt. Dessutom var det inte alltför dyrt.

Just det där med gångavstånd till starten är ganska viktigt. När startskottet går 07:30 på morgonen och man gärna ska vara där nån timme innan så vill man inte gärna ägna onödig tid åt att ta sig dit. Särskilt när man inte riktigt vet hur kommunikationerna i stan funkar. I Paris, med världens förmodligen bästa tunnelbana, var läget lite annorlunda. Där vet man ju att man kan lita på metron (när det inte är strejk), så där bör man bara se till att bo nära en station med direkt förbindelse med starten (Etoile). Men även där bör man vara ute i god tid på morgonen, eftersom tågen är proppfulla med marathonlöpare.
Men mer om Paris i ett senare inlägg…

De senaste två åren (2008, 2009) har jag varit nere i Paris och sprungit maran där. Ett jättebra lopp på nästan alla sätt som jag säkert kommer att springa igen, men inte i år.

En av nackdelarna med Paris marathon, som går i början av april, är att den inte ligger riktigt där man vill ha den i kalendern om man också planerar att springa i Stockholm i början av juni. 7-8 veckor mellan loppen är visserligen ingen katastrof men inte heller optimalt.
Därför började jag titta mig omkring efter någon bra mara att springa under hösten, och hittade (nåja, så undangömd är den inte) Chicago som passade bra på flera sätt:
1. Den går i början av oktober. Det betyder att man efter Stockholm i början av juni har gott om tid att komma tillbaka i form, och man har dessutom sensommaren och början av hösten på sig för formtoppningen.
2. Det är enkelt att anmäla sig. Bland de allra största marathonloppen finns det två olika anmälningsvarianter; lätt och svårt. Svårt betyder att man antingen måste kvala in med ganska svåra kvaltider, köpa en dyr paketresa eller vara med i ett lotteri för att överhuvudtaget få vara med. Lätt betyder att man anmäler sig via ett webbformulär, betalar och sen är det klart. Både Paris och Chicago hör till de lätta. London och New York hör till de svåra.
3. Jag har aldrig varit där förut. Även om själva loppet och allt som hör till det begränsar det övriga turistandet något, men just när det gäller lite längre resor så känns det som om sannolikheten att man åker dit utan någon speciell anledning inte är särskilt stor.
4. Det är lite udda. Trots att Chicago Marathon är ett av de största marathonloppen i världen, de tar emot 45000 anmälningar, så är det ytterst få svenskar som springer. I resultatlistan för 2009 hittar jag ungefär 15 svenskar. Det kan t ex jämföras med New York, där drygt 500 svenskar gick i mål senast.

Sen finns det förstås ett par nackdelar också. Som att det kostar en del att resa dit jämfört med de flesta europeiska städer och att det är 7 timmars tidsskillnad som man ska anpassa sig till på bara ett par dagar. Men fördelarna överväger förstås.

Chicago Marathon öppnade för anmälan den 1 februari, och under den första veckan har ungefär 16000 anmält sig. Det finns alltså fortfarande gott om plats för den som vill springa, men man bör nog inte vänta alltför länge.