Dags att börja ladda

Efter helgens båda hårda pass, med först Valloxen Runt på lördagen och sedan 26 km med TSM på söndagen känns det lite tungt i benen idag. Nu är allt långspringande inför maran avklarat, och nu återstår kanske något enstaka intervallpass och några rundor på max 13 km. Men under de (nästan) två veckorna som återstår är själva löpträningen inte så viktig i sig, den är mest till för att hålla kroppen igång, utan det finns andra saker som är viktigare…

Sova!
Kanske det viktigaste. Har man slarvat med sovandet tidigare så går det inte att “sova ikapp” på bara de sista nätterna innan, utan det är hög tid att få ordning på sömnen nu. Gå och lägga sig tidigt och sova ordentligt helt enkelt. Eller enkelt förresten, så enkelt är det ju inte alltid. Men det ska göras.

Äta!
Kolhydratuppladdning och sånt kommer ju inte förrän de sista dagarna, men redan nu är det bra att ha extra koll på vad man äter, och dels äta rätt mat och dels inte ta några onödiga risker (ostron, blåsfisk och kanske också råbiff får alltså vänta till efter maran). Och förstås att äta tillräckligt med mat.

Hålla sig undan!
Den sista veckan före en mara får man alla möjliga sjukdomar, från vanlig snuva till hjärncancer. Man kan iallafall få för sig det, eftersom man aboslut inte vill bli sjuk och därför övertolkar varje litet tecken på eventuell sjukdom. Skriver Expressen att “din svett kan vara dödlig sjukdom” så är det så. Alltså gäller det att hålla sig undan från allt som kan vara farligt och smittsamt, dvs bland annat människor, så mycket som möjligt.

Ikväll ska jag ut i stora folksamlingar och förmodligen också äta ute, och jag kommer inte att komma i säng i tid, men efter det får det vara nog med sånt. Tills det är dags för den stora smitthärden förstås; nummerlappsutdelningen. Förutom tågresandet till jobbet varje dag förstås, men den är ju svår att undvika.

Viktigt

Jag är precis på väg att bli av med en förkylning, så jag har inte tränat på drygt en vecka. Jag har ingen målsättning med min löpning att gå varken upp eller ner i vikt men jag väger mig lite då och då bara för att se vad jag väger och en sak som jag märkt är att när jag någon gång har ett kortare avbrott i träningen, som nu när jag varit förkyld, är att jag då ofta går ner lite i vikt.
Därför var det ingen överraskning att det hade hänt också den här gången, idag vägde jag nästan 2 kg mindre än före påsk. Om det är som det brukar vara så kommer jag efter första träningen efter avbrottet att gå ner något kilo till, men sen kommer det ganska snart att gå uppåt igen och efter ett par träningspass är vikten tillbaka på den vanliga, runt 75 kg.

Jag har inget riktigt bra svar på vad det är som händer där. Vad är de där kilona som försvinner av att inte träna på en vecka eller två? Är det vatten? Förtvinande muskler? Nej, förmodligen inte det där med musklerna. Men förmodligen inte heller sjukdomsrelaterat, för jag har märkt samma sak vid träningsavbrott när jag varit fullt frisk.
Om svar anhålles.

Väntan på förkylningen

Om man har någorlunda koll på när och hur mycket man tränar så får man efter ett tag en viss känsla för hur ofta man på ett eller annat sätt är sjuk och därför inte kan träna. För min del betyder “sjuk” i nästan alla fall förkyld, och då knappt så att jag kan räknas som sjuk men ändå tillräckligt för att inte kunna träna.

Dessa små ofrivilliga träningsavbrott brukar infalla ganska regelbundet ungefär en gång per 4-7 veckor, och det är väldigt sällan det går två hela månader utan något avbrott i träningsrutinen. Just nu har det gått drygt sex veckor utan att jag har behövt hoppa över några träningspass av hälsoskäl, och med knappt tre veckor kvar till Stockholm Marathon börjar det bli hög tid för den oundvikliga förkylningen att dyka upp, för att jag ska hinna få den, ha den och bli av med den i god tid innan loppet. Kommer den inte denna vecka så börjar det bli lite ont om tid.

För den kommer att komma. Det är jag helt säker på.