Bonusinlägg – uppföljningen

new_york_city_lights
I november bloggade jag här om mitt poängsamlande, som då var just bara ett samlande eftersom jag ännu inte använt poängen till någonting. Planen var då att boka en resa för hösten 2016, och nu är det klart och betalt. Så här blev det.

Vi bestämde oss för att försöka hitta en resa till New York för hela familjen (2 vuxna och 2 barn som då kommer att vara 11 och 14). Vi ville helst komma iväg under höstlovet, men vi var förstås medvetna både om att antalet bonusbiljetter är begränsat och att många vill resa just då.
Både bonusbiljetter och vanliga biljetter brukar släppas ungefär 330 dagar i förväg, det kan variera litegrann och bonusbiljetter och vanliga behöver inte bli tillgängliga samtidigt, så när det började bli dags i mitten av december kollade jag dagligen om något dykt upp. Först såg det ut som om bonusbiljetterna var släppta och slutsålda för hela höstlovsveckan, det fanns några få biljetter utspridda över veckan men ingenstans fyra platser på samma plan. Jag hade nästan gett upp om höstlovet och börjat vänta på släpp för helger senare i november, när det plötsligt en dag fanns fanns platser på precis de dagar vi ville ha, till NYC på höstlovets måndag och sen hem igen på fredagkvällen. På hemresan fanns det dessutom platser till alla oss fyra i business class, vilket jag har förstått att det är ganska ovanligt. Bara att boka alltså.
Detta var alltså i mitten av december för en resa i månadsskiftet oktober/november.

Flyget
Vi flyger alltså ut från Arlanda förmiddagen den 31 oktober, direkt till New York med SAS, och sen hem via Köpenhamn sent på fredagkvällen och kommer hem till Arlandapå lördag eftermiddag. Utresan sker i ekonomiklass (SAS Go) medan hemresan sker i Business class. För det betalar vi 200000 eurobonuspoäng och 1976 kronor fördelat enligt följande:

ARN-EWR SAS Go: 30000 poäng.
EWR-CPH-ARN Business class: 50000 poäng.
Totalt: 80000 poäng/vuxen.
Med den 2-för-1-voucher från American Express vi hade blir det halva priset för två av de vuxna, och även för 11-åringen som får halva priset pga barnrabatt. En 14-åring räknas i flysammanhang som vuxen och får betala fulla poängpriset, 80000 poäng.
Totalt alltså 40000+40000+40000+80000 = 200000 poäng.
Tillkomer gör även skatter och avgifter, vilket för denna resa är 494 kronor per person.

Totalt pris för denna flygresa alltså 200000 Eurobonuspoäng och 1976 kronor. Helt okej för att ta hela familjen till New York och tillbaka. Tittar man på vad det hade kostat att betala för dessa biljetter så landar man strax över 80000 kronor. Ger ju ett visst perspektiv, även om jag aldrig skulle betala de pengarna.

Boendet
Alla som varit i New York vet ju att det ofta är svindyrt. Jämfört med de flesta andra städer får man ha en helt annan måttstock där när man letar och räknar. Jag hade ett vagt mål att flyg och boende för hela familjen skulle gå på under 10000 kronor totalt, vilket betydde att vi hade ungefär 8000 kvar när flyget var betalt.
Letar man på Manhattan efter mellanklasshotell börjar priserna en bit över 2000 kronor per natt, iallafall om man begränsar sig till rum som rymmer fyra personer. Efter en del dividerande fram och tillbaka med priser, stjärnor, lägen och bekvämligheter så bestämde vi oss för ett 3-stjärnigt hotell i midtown, med gratis frukost och wifi. Landade på ganska precis 10000 kronor, men då hade vi först en bonusnatt att plocka ut från hotels.com vilket fick ner priset till ca 8300. Genom att använda en länk från refunder.se kommer vi även att få tillbaka ca 400 kronor i efterhand, vilket gör att hotellkostnaden totalt kommer att landa på ca 7900 kronor.

Summan blir alltså 1976 kronor för flyget och 7900 för boendet, och därmed klarar vi oss under målet på 10000 med ungefär 100 kronors marginal.

Nu har det gått några månader sedan flyget bokades, och samlandet till nästa bonusresa är redan på gång. Var den kommer att gå är helt öppet, men den kommer förmodligen att ske under andra halvan av 2017.
Den som lever får se.

Bonusinlägg

ebkort
För ganska precis 2 år sedan bestämde jag mig för att sluta betala för saker utan att få betalt. Vi hade redan då haft ett MasterCard från Statoil som gav 1% tillbaka kontant, men det använde vi bara för gemensamma utgifter. Tanken här var att styra så mycket som möjligt av allt som betalades via kort som gav något tillbaka, och därmed så lite som möjligt via sätt som inte gjorde det (dvs kontant och via bankernas bankkort).

Det finns ju några olika bonusprogram att välja på, både som det Statoil-kort vi redan hade som betalar ut pengar och system med poäng som kan användas till olika saker, t ex SJ, Coop, American Express och andra. Av olika skäl, kanske främst eftersom vi just höll på och planera inför en USA-resa med familjen kommande sommar, valde jag att börja samla SAS Eurobonus-poäng på allvar.

Så här har det gått.

Första insikten

Den första insikten man måste göra är att det går att komma upp i hyfsade mängder poäng utan att flyga. Flyger man ofta och med dyra biljetter så får man förstås mycket poäng den vägen, men för oss som inte flyger så ofta och då med billiga biljetter så kan man få mer poäng från annat än flygandet än för själva flygandet.

Flyga

Att flyga med SAS (eller andra Star Alliace-bolag) ger ju förstås poäng. En viktig sak när man reser med familjen är att lägga upp ett familjekonto hos Eurobonus. Det funkar så att ett konto anges som familjens mottagarkonto och de övriga anges som givarkonto. Då kommer alla poäng som kommer in på givarkontona att föras över till mottagarkontot en gång i månaden.

Detta är viktigt eftersom när man ska använda poängen så går det inte att hämta från flera konton, utan allt måste komma från ett. Det är också viktigt att alla i familjen har ett Eurobonus-konto. Barn får nämligen lika många poäng som vuxna även fast biljetterna ofta är billigare.

I vårt fall betydde detta att vår resa till San Francisco, istället för 13000 poäng var utspridda på fyra konton, gav 52000 poäng på ett konto. 13000 poäng var på barnens konton hade inte varit särskilt användbart, medan 52000 på ett konto är ganska mycket. Allra störst skillnad gör ju detta när man reser långt, men även på kortare resor kan det göra skillnad.

Vi har gjort fyra flygresor under dessa två år och de har gett dessa poäng:

  1. Stockholm-San Francisco 4×13000 = 52000
  2. Stockholm-New York 2×9500 = 19000
  3. Stockholm-Malaga 4×3000 = 12000
  4. Stockholm-London 4×1000 = 4000

Totalt 87000 poäng. Det bör dock sägas att SAS förändrade intjäningsnivåerna för ungefär ett år sedan och de två USA-resorna hade idag gett något mindre poäng.

Betala

Här finns det mer än man kan tro att hämta utan att det behöver kosta särskilt mycket mer än vad man ändå skulle ha betalat.

Om man tar vår hushållsbudget som exempel så handlar vi mat för drygt 5000 kronor varje månad, vi tankar bilen för runt 1000 kronor och jag köper tågkort för 2200. Till det kommer ju lite andra hushållsutgifter, vilket gör att vi handlar för drygt 10000 kronor per månad bara i gemensamma utgifter. Till det kommer ju även annat, som kläder, semestrar och allt annat som kostar.

Första året provade vi med det SAS MasterCard. Det ger 10 poäng för varje 100 kr som spenderas, och dessutom en startbonus på 6000 för grundkortet och 4000 för ett extrakort.

Totalt på 215000 spenderade kr första året gav, inkl startbonus, 31500 poäng. SAS MasterCard var gratis första året men kostar sedan 395/år + 95 för extakortet.

För det andra året växlade vi upp lite och skaffade istället SAS American Express Premium. Det är lite dyrare (1000 kr/år med 500 kr rabatt första året) men ger i gengäld mer poäng. Dessutom får man när man gjort av med 150000 under ett kalenderår en bonuscheck som ger halva priset på en bonusresa för upp till 2 personer.
Ett problem med American Express är att det inte accepteras överallt, så man klarar sig inte med enbart det. Det funkar dock på de allra flesta ställen, och genom att använda det för allt som det varit möjligt till så har vi på det första året nått upp i drygt 200000 kronor. Det har alltså gett drygt 30000 poäng, plus en startbonus på 12000.

Sammanfattning för de två första åren

  • MasterCard år 1:
    • Startbonus 6000+4000 = 10000
    • Löpande poäng: 21500
  • MasterCard år 2:
    • Löpande poäng:11000
  • Totalt MC: 42500 poäng
  • American Express
    • Startbonus: 12000
    • Löpande poäng: 30000
  • Totalt Amex: 42000 poäng
  • Kostnader:
    • MasterCard år 1: 0
    • MasterCard år 2: 485
    • American Express: 500
  • Totalt: 985 kronor på två år.

Annat

Det finns några fler sätt att plocka in poäng. Bland annat finns det samarbeten med Trygg Hansa, Skandiabanken och andra där man får löpande poäng bara för att man har affärer med dem. Oftast inget som i sig är skäl att byta till respektive företag men i de fall man redan är kund är det gratispoäng som bara är att hämta.

Från Skandiabanken betyder har det för oss betytt ca 400 poäng/månad, totalt ca 13000 inkl startbonus på 2×3000.

SAS har även en affiliate-portal, där man genom att använda länkarna där när man handlar i diverse webbutiker får en kickback i form av poäng. Kostar förstås inget extra om man ändå hade tänkt handla hos respektive butik.

Det kommer även regelbundet erbjudanden i samarbeten med andra, där man kombinerar erbjudanden med poängbonus. Det har t ex gällt Dagens Industri där man genom att ta en provprenumeration på en månad för 99 kronor också fick 2000 poäng. Aftonbladet har haft liknande med sin Plus-tjänst.

Totalt har denna typ av aktiviteter gett ca 13000 poäng på 2 år, och extrakostnaden har varit ca 200 kronor (99 kronor för en månad DI och 100 kronor för Aftonbladet Plus i tre månader.)

Totalt:

  • Skandiabanken: 13000 poäng
  • Övrigt: 13000 poäng

Summering, 2 år:

Eurobonus-Poäng

  • Flyg, 4 ToR-resor: 87000 poäng
  • Betalkort. MasterCard och American Express: 84500 poäng
  • Annat: 26000 poäng
  • Summa: 197500 poäng

Extra kostnader

  • Mastercard, årsavgift: 485 kronor
  • American Express, årsavgift: 500 kronor
  • Dagens Industri, provmånad: 99 kronor
  • Aftonbladet Plus: 100 kronor
  • Summa: 1184 kronor

Användning?

Poäng och allt det där låter ju bra, men sen ska man ju använda dem också. Jämfört med korten som ger 1% tillbaka rakt av så gäller det ju att man får mer tillbaka än vad man hade fått där. Och att man överhuvudtaget kan använda poängen.

Det man tänker på när det gäller Eurobonuspoäng är förstås att använda dem för att flyga. Det finns även andra sätt att använda dem, SAS har t ex en shop där man kan handla allt möjligt för dem, men för bäst utväxling är det nog flygbiljetter som gäller. Grundregeln där är att ju dyrare biljett, desto större värde har varje poäng man använder. Att köpa flygbiljetter inom Europa ger inte särskilt högt värde, medan långflygningar kan ge riktigt bra växelkurs. Flyger man långt i business class blir det allra bäst värde, men de biljetterna kan det vara svårt att få tag på.

Sedan ska man också veta att utbudet på bonusbiljetter generellt är ganska begränsat, så man kan både behöva vara flexibel på datum och ute i god tid för att få åka dit man vill. Speciellt om man vill åka hela familjen.

Om man då förutsätter att det finns resor att boka, vad räcker poängen till?

Jag tar som exempel den förmodligen vanligaste långflygningen i SAS utbud, linjerna till New York. I ekonomiklass kostar den resan 60000 poäng per person. Om man har tjänat ihop till en Amex-voucher betyder det 60000 poäng för två, och om man som i vårt fall har två barn med en på var sida om 12-års-strecket kostar det 60000 för den ena och 30000 för den andra. Totalt alltså 150000 poäng för att flyga familjen till New York. Till det tillkommer skatter och avgifter (som aldrig ingår i bonusresor), i detta fall ca 1600 kronor.
Om man för prisjämförelsen (och för att få jämna siffror) räknar med att varje biljett är värd 4150 (kan ibland ligga närmare 3000 men oftast närmare 5000), så blir värdet på 4 biljetter 15000 (4*4150-400) kronor.

De 150000 poängen är då värda 10 öre styck, och för de vi tjänat ihop genom betalkorten (85000 poäng på två år) har man genom kortavgifterna betalat 985 kronor (485+500), eller drygt ett öre per poäng.

Något för dig?

Det är inga större konstigheter med detta, men det bygger förstås på att man har en hyfsad ekonomi och gärna en familj för att komma upp i de spenderingsnivåer (dvs minst 150000/år) som behövs. Gör man det så är man på det första året i princip garanterad tillräckligt med poäng för en USA-resa (eller motsvarande) för en person.
 Alltså 150000 * 0,15 = 22500 poäng + 10000 i startbonus från Amex = 32500 poäng. En atlantflygning med en halva priset-voucher kostar som sagt 30000. Lägger man till en och annan flygresa med familjen och ett par utnyttjade erbjudanden kommer man ganska snart upp i det dubbla, och kan kvittera ut en USA-resa för två.

Värt att notera är också att i fallet American Express så får man en större startbonus om man blir värvad av någon än om man bara ansöker helt fristående. Blir man värvad får också den som värvar en bonus, så jag ställer förstås gärna upp och värvar den som vill. Se americanexpress.se/bjudin för mer info om det.

Plats uthyres, tredje försöket

Ligger du efter i stegräknartävlingen på jobbet?

Här är chansen att komma ikapp!

Jag har ett fåtal platser i min byxlinning lediga för stegräknare när jag springer Stockholm Marathon den 2 juni, där jag räknar med att komma upp i minst 30000 steg, och dessa hyr jag nu ut till högstbjudande.

Lämna ditt bud i kommentarsfältet nedan, och ange också vilken välgörenhet du vill att pengarna ska gå till.

Elskurkar?

Igår hade dn ännu en av alla “standby-funktioner är elbovar som drar en massa ström”-artiklar. Det är ju inte första gången, och något av elbolagen körde ju tidigare i år tillochmed en stor reklamkampanj på temat.

Tidigare har jag förvånats över detta och de siffror som presenteras baserat på vad tillverkarna av dessa onda maskiner sagt att de drar i standby-läge, men nu har jag köpt en elmätare för att själv kunna se hur det egentligen ligger till. Och så här är det:

Om man börjar med grundförutsättningarna så bor jag i ett parhus, ett två våningars suterränghus på totalt 135 m². Vi har inte fjärrvärme utan värmer huset med en frånluftvärmepump som också är en varmvattenberedare. I övrigt är huset ganska standardutrustat, med diskmaskin, spis, microvågsugn, kyl och frys i köket, tvättmaskin och torktumlare i tvättstugan, en tv med en del kringutrustning, två stationära datorer och en bärbar. Förutom detta en högst normal belysning och förstås en och annan maskin/apparat som körs ibland, som strykjärn, dammsugare etc.

Vidare så kommer jag i mina räkneexempel nedan att räkna på ett elpris på 1 krona per kwh för att göra det enkelt. Jag vet att priset ofta ligger över det, men det är en jämn siffra som inte ligger så långt ifrån sanningen.


Första mätningen
Jag började vid den, enligt alla tidningsartiklar, största el-boven, Tvn. Vi har där en liten samling apparater som är kopplade till samma delningsdosa, så att mäta förbrukningen är lätt trots att det är en tv (40″ LED), en receiver, en blurayspelare, en apple-tv, en digitalbox och ett Wii.
Jag började med att mäta den vanligaste användningen, med digitalbox och tv på, och resten av apparaterna i standby. Elmätaren svarade 76w.
När jag sedan satte även tv och box i standby sjönk det först ner till 22w, men efter några minuter gick det ner ytterligare och stannade på 11w.
Efter ett dygns ganska typiskt användande med några timmars tv-tittande och resten av tiden i standby hade förbrukningen kommit upp i ungefär 0,3kwh, i pengar ungefär lika många kronor. Jag kan alltså hålla på med denna rutin, och för det få en elkostnad på ungefär 9 kronor. Lägger jag på den extra förbrukningen som övriga apparater ger när de används går det förmodligen upp till 12-15 kronor. Per månad.
Standbyförbrukningen i sig (11w) kostar runt 8 kronor per månad.


Mot nästa skurk
Den andra mätningen gäller hushållets äldsta dator. Äldst i sådana sammanhang brukar betyda att de drar mest ström, så jag börjar med den. Datorn ifråga är en iMac från 2007 som mest används av barnen. Det typiska användandet är även här några timmars aktivt användande per dag, och resten av tiden i standby.

Jag sätter i elmätaren innan delningsdosan, där det sitter en lampa, iMacen och en gammal scanner. Lampan är släckt och scannern har en transformatordosa men är avstängd. Jag drar igång datorn och ser elmätaren fladdra lite, mellan 80-115w ungefär. När den är färdigstartad stabiliseras den på drygt 80w. Testar ingen “hårdkörning” av datorn eftersom den sällan körs särskilt hårt, utan antar att förbrukningen håller sig ungefär inom de intervaller som den hade under uppstart.
Jag sätter den sedan i vila, vilket får effekten att gå ner på 4w.
Räknar ut en teoretisk kostnad på 4 timmars användande á 100w, och 20 timmars standby á 4w, vilket ger en förbrukning på 0,48kwh per dygn. På en månad 14-15 kwh/kronor. Stänger man istället av den och bara har den på i 4 timmar per dygn kommer man undan med 12 kronor, en besparing på runt 2:50. Återigen, per månad.


Fler datorer…
Det finns fler datorer i huset.
Jag börjar med den lättaste (att mäta), en MacBook Pro från 2008. Den har en sladd som har en transformator, och när det gäller bärbara så finns det ju några olika lägen eftersom den även laddar batteriet när det behövs. Så här ser förbrukningen ut i olika lägen:
Bara sladd med transformator i uttaget: 1w
Dator inkopplad, i standby, med fulladdat batteri: 1w
Dator i standby, batteriet laddas: 22-24w
Dator aktiv, fullt batteri: 22-50w vid enkel användning
Dator aktiv, batteriet laddas: från 43w
Här är det lite svårare att bestämma ett typiskt användningsmönster, men det är ju lätt att konstatera att den enda watt som går åt att driva datorn i standby inte gör särskilt mycket, varken i förbrukning eller kostnad

Den tredje datorn är en ny Mac Mini. Den har en 22″ LED-skärm och två externa usb-hårddiskar kopplade till sig. Alla kopplade till samma grenuttag. Jag börjar med att ha allt avstängt, och då drar hela paketet 1w.
Jag startar datorn och sätter på skärmen, och under uppstart drar det 45-80w.
När den har startat klart och den står på utan att göra något går det ned på 45w.
När den ena av hårddiskarna börjar köra en TimeMachine-backup, samtidigt som jag kopplar in iPhonen för synkning och laddning: 60-70w.
Jag börjar spela musik med iTunes, via AirPlay (wifi): 50-68w
Ner med alltihopa i standby: 5w
Även här ganska blygsam standby-förbrukning. Grovt räknat kan jag ha alltihopa stående på standby kostant för en elkostnad på knappt 4 kronor.

Annat
Övriga elförbrukare i huset är antingen sånt som står på jämt (kyl, frys, värmepump/varmvattenberedare), sånt som bara är på när de används (spis, tvättmaskin) eller belysning, så de har jag inte mätt och i detta fall är de inte heller så intressanta.

Småskurkar
Här har vi alltså något som tidningar skriver artiklar om med jämna mellanrum och elbolag och myndigheter gör reklamkampanjer om för miljoner. Som handlar om vad? En elförbrukning som kostar ett hyfsat normalt hushåll som mitt mindre än 20 kronor per månad. På en elräkning som bara i undantagsfall går under 500 kronor per månad.
Visst finns det skäl att hålla koll på sin elförbrukning, och alla besparingar som kan göras är förstås bra, men all denna uppmärksamhet för en möjlig besparing på ett par tior per månad känns inte riktigt proportionerlig.
Det måste ju finnas annat som gör större effekt på vad man nu vill uppnå.

Plats uthyres, igen

Ligger du efter i stegräknartävlingen på jobbet?

Här är chansen att komma ikapp!

Jag har ett fåtal platser i min byxlinning lediga för stegräknare när jag springer Stockholm Marathon den 28 maj, där jag räknar med att komma upp i minst 30000 steg, och dessa hyr jag nu ut till högstbjudande.

Lämna ditt bud i kommentarsfältet nedan, och ange också vilken välgörenhet du vill att pengarna ska gå till.

Seedningen på min sida

Jag har ju skrivit om seedningsregler förut, och nu är det dags igen.
För ett par veckor sedan blev jag lite sur då jag upptäckte att jag flyttats ner från den tredje startgruppen (till den fjärde) i årets Stockholm Marathon. Det berodde förstås på att jag har misslyckats där de två senaste åren, men jag trodde att mitt resultat från Stockholm Halvmarathon (2010: 1.31, 2009: 1.30) skulle räcka för att få vara kvar i gruppen även i år. Så var tydligen inte fallet, utan arrangörerna svarade att det krävdes ett resultat på under 1.30 för att få plats i grupp tre. Miss med 12 sekunder alltså, men bara det är lika för alla så är det kanske inte mycket att bråka om. Även om man kan tycka att det är lite hårt att kräva ett resultat som drygt 400 av 9500 deltagare i Stockholm Halvmarathon 2010 klarade för att få plats bland de 4000 första i starten på maran.

Med detta i huvudet har jag varit lite orolig inför Lidingöloppet. Trots att jag har sprungit 14 marathonlopp under de senaste 20 åren har jag av olika anledningar aldrig sprungit Lidingöloppet, men till i år hade jag bestämt mig för att göra en satsning. Utan att ha analyserat det något djupare känns det som om ett mål på runt 2.20-2.25 är rimligt, och enligt vad jag har hört blir det lättare att klara en sån tid ju längre fram i starten man hamnar. Efter missen ovan var jag därför lite osäker på hur mina resultat skulle värderas, och kom till slut fram till att det enda sättet att få svar var att anmäla sig.
Så det gjorde jag. Igår. Med ovan nämnda halvmararesultat som meriter kryddat med mitt mil-pers från förra året (39:56). Och det räckte tydligen. Bara ett par timmar senare fanns jag i startlistan i startgrupp 1c, precis där jag ville vara.

Nu återstår bara att göra en halvmara i maj, förmodligen Kungsholmen runt, och försöka komma under den där 1.30-gränsen. Startgrupp c i Stockholm Marathon betyder nämligen en mycket kortare promenad till startfållan än d, och man vill ju spara på krafterna innan loppet.

Informationskaos

Nu har det varit tågstopp igen. Det kan det förstås bli ibland, och även om järnvägsnätet hade varit välunderhållet så kan det ju ibland hända olyckor och saker kan gå sönder. Men nu är det ju inte så och det händer med ganska jämna mellanrum att tågtrafiken stoppas helt under kortare eller längre tid, och med den rutin som SJ bör ha skaffat sig kunde man tänka sig att de skulle ha en väl fungerande organisation för att minimera skadorna för sina kunder. Det har de inte.

Igår eftermiddag stannade tågtrafiken från Stockholm C. När jag någon timme in i stoppet kom dit var det tyst i högtalarna på stationen (förutom för utrop för de få tåg som faktiskt gick), SJs personal lyste med sin frånvaro på perronger och inne i stationshuset som däremot var proppfullt med resenärer som inte visste någonting alls och det fanns förstås inte ett spår av någon ersättningstrafik. SJ struntade helt enkelt i sina kunder. Det enda sättet att få någon som helst personlig kontakt med SJ var via deras Twitter-kanal (som, trots att de inte heller visste något iallafall gjorde det som ingen annan på hela SJ gjorde: kommunicerade), men för att kunna komma ut på 3G-nätet var man tvungen att lämna stationen eftersom nätet på de delar av centralen där det faktiskt brukar funka var totalt överbelastat av folk som desperat försökte få någon som helst information om läget. I de flesta fall utan framgång.

Tittade man på någon av det fåtal tv-monitorer där trafikinformationen vanligtvis visas så fick man se beräknade avgångstider flyttas fram 10 minuter i taget. Helt värdelös information inser man när man sett att det enda som händer är att tiderna flyttas fram. Men det var iallafall information. Men står man på perrongen och väntar får man absolut ingenting, eftersom ingenting sägs i några högtalarutrop och inga av dessa skärmar finns ute på perrongerna.

Kort sagt, det inte utannonserade uppdraget att förbättra SJs kommunikation till sina kunder vid trafikstörningar måste vara världens lättaste jobb. Det är ju bara att göra någonting överhuvudtaget så blir det garanterat bättre. För det som irriterar folk mer än något annat när man hindras i sitt resande är bristen på information. Att säga att man inte vet något är i nästan alla fall bättre än att inte säga någonting alls. Och att finnas tillgängliga för frågor, även om man inte har särskilt många svar, kan inte lösas enbart genom att låta några stackare jobba övertid på Twitter. Man måste förstås finnas ute på stationer och perronger. Synligt.
Allt detta vet förmodligen de ansvariga på SJ redan, men trots det är det samma tystnad och osynlighet varje gång något händer.
Man frågar sig varför?

För egen del lyckades jag till slut ta mig hem, helt utan hjälp från SJ men däremot från snälla medmänniskor. Bara drygt tre timmar senare än jag hade tänkt mig.

Och jag vet att vissa tjänster och funktioner ska skötas av andra än SJ, mest Trafikverket. Men för mig som kund till SJ är den ansvarsfördelningen ointressant, jag som resenär är inte kund till någon annan än SJ.

Det finns förstås de som skriver om sånt här också: DN och Aftonbladet

Ett mål för 2011

När jag letade efter något helt annat idag hittade jag (i en gammal kista faktiskt) en karta. Den visar Uppsalas omgivningar och förslag på vandringsturer i dessa och dessutom med listor på tåg- och busslinjer med specialpriser för vandrare, sk sportbiljetter. Jättebra för den som gärna tar sig en löptur ut på landet.
Problemet är att kartan är från 1935, och förutom att nästan inga av tågstationerna som föreslås finns kvar så ser inte heller vägnätet riktigt likadant ut. Det finns inte heller några spårvagnar i Uppsala, och frågar man var närmaste omnibuss-hållplats ligger får man förmodligen inget svar.

Men målet är ju självklart; att under nästa år försöka följa de föreslagna vägarna så gott det går. De är mellan 8 och 20 km långa så även om man kanske måste springa en bit innan man kommer till resp. startplats så bör inte distanserna vara något problem.

Kartan ser ut så här (klicka på den för större format):

Den som vill följa med på dessa utflykter är förstås välkommen.

Uppdatering: Nu med korta beskrivningar av turerna:

Dagens noteringar

Vädret:
Prognosen säger 7-18 grader (dvs förmdligen närmare 7 vid starten 07:30) och en ganska solig dag. Fortfarande nästan perfekt alltså.

Dollarkursen:
Idag runt 6:75, dvs ytterligare ett par 10-öringar ner sedan förra veckan.

Om jag nu bara kan hålla mig frisk i en dryg vecka till, och undviker att trampa snett på de kvarvarande träningspassen så kan den nog bli en riktigt bra resa på alla sätt.